Brev från Tove Jansson är ett urval brev till människor som har stått Tove Jansson mycket nära. Det är fråga om långa, fortlöpande brevsviter. De sträcker sig från 1930-talet till 1980-talet, inledda av den sextonåriga Toves brev från tiden vid Tekniska skolan i Stockholm hem till familjen. De många breven till föräldrarna genom åren, framför allt till Ham, Toves älskade mamma, visar den starka bindningen till familjen, på gott och ont.En stor och viktig brevsvit är till Eva Konikoff, den förtrogna, djupt saknade vännen som emigrerade till USA 1941. Till henne skriver Tove intensivt levande - "samtal" kallar hon själv sina brev, närapå dagbok kunde man också säga - om krigets vardag och vånda, om konstnärskapet och kärleken, om lust och plikt, om missmod och förhoppningar. I breven växer också bilden av arbetet med mumin fram i dess olika former och faser.Tidningsmannen, politikern och filosofen Atos Wirtanen fanns vid Toves sida från 1944 under många år, även om det planerade äktenskapet aldrig blev av. Breven till Vivica Bandler belyser den omvälvande passionen mellan dem, kort och häftig, och den långa vänskap som följde. En trogen vän blev med tiden Maya Vanni som varit gift med Toves ungdomskärlek, målaren Sam Vanni. Breven till henne sträcker sig från 1950-talet till 80-talet, med återkommande, målande "ö-rapporter" från somrarnas oändligt viktiga tillvaro på Bredskär och Klovharun. Konstnären Tuulikki Pietilä, som blev Toves livskamrat skriver Tove till så fort de är åtskiljs; om allt som händer, stort och smått, ett slags det goda samlivets höga visa. Förläggaren Åke Runnquist kom rätt sent in i bilden, men blev en viktig samtalspartner för Tove från och med utgivningen av novellsamlingen Lyssnerskan på Bonniers förlag, som sedan blev hennes vuxenförlag i Sverige.
Brev från Tove Jansson är ett urval brev till människor som har stått Tove Jansson mycket nära. Det är fråga om långa, fortlöpande brevsviter. De sträcker sig från 1930-talet till 1980-talet, inledda av den sextonåriga Toves brev från tiden vid Tekniska skolan i Stockholm hem till familjen. De många breven till föräldrarna genom åren, framför allt till Ham, Toves älskade mamma, visar den starka bindningen till familjen, på gott och ont.En stor och viktig brevsvit är till Eva Konikoff, den förtrogna, djupt saknade vännen som emigrerade till USA 1941. Till henne skriver Tove intensivt levande - "samtal" kallar hon själv sina brev, närapå dagbok kunde man också säga - om krigets vardag och vånda, om konstnärskapet och kärleken, om lust och plikt, om missmod och förhoppningar. I breven växer också bilden av arbetet med mumin fram i dess olika former och faser.Tidningsmannen, politikern och filosofen Atos Wirtanen fanns vid Toves sida från 1944 under många år, även om det planerade äktenskapet aldrig blev av. Breven till Vivica Bandler belyser den omvälvande passionen mellan dem, kort och häftig, och den långa vänskap som följde. En trogen vän blev med tiden Maya Vanni som varit gift med Toves ungdomskärlek, målaren Sam Vanni. Breven till henne sträcker sig från 1950-talet till 80-talet, med återkommande, målande "ö-rapporter" från somrarnas oändligt viktiga tillvaro på Bredskär och Klovharun. Konstnären Tuulikki Pietilä, som blev Toves livskamrat skriver Tove till så fort de är åtskiljs; om allt som händer, stort och smått, ett slags det goda samlivets höga visa. Förläggaren Åke Runnquist kom rätt sent in i bilden, men blev en viktig samtalspartner för Tove från och med utgivningen av novellsamlingen Lyssnerskan på Bonniers förlag, som sedan blev hennes vuxenförlag i Sverige.
