En kärlekshistoria mellan en stor och en liten som varar bara en enda dag.
"I berget, i mörkret, i den grå grottan, bor Varelsen. Hennes ögon tål inte sol. Inte huden heller. Går hon ut om dagen mår hon först lite illa. Sen jätteilla. Sen dör hon."Varelsen är grå, grå, grå som berget själv - och alldeles ensam. Den lilla Gnistan, som härstammar från Solen, bryter in i hennes mörker och visar henne färgerna och ljuset. Men Gnistan lever bara en dag och måste sedan återvända.
Berättelsen om den ensammas längtan och åtrå på avstånd och om den flyktiga vänskapen mellan två olika väsen påminner om den klassiska finska folksången "Päivänsäde ja Menninkäinen". Tonen är i moll: skimrande sorglig, vemodig, poetisk och vacker.
En kärlekshistoria mellan en stor och en liten som varar bara en enda dag.
"I berget, i mörkret, i den grå grottan, bor Varelsen. Hennes ögon tål inte sol. Inte huden heller. Går hon ut om dagen mår hon först lite illa. Sen jätteilla. Sen dör hon."Varelsen är grå, grå, grå som berget själv - och alldeles ensam. Den lilla Gnistan, som härstammar från Solen, bryter in i hennes mörker och visar henne färgerna och ljuset. Men Gnistan lever bara en dag och måste sedan återvända.
Berättelsen om den ensammas längtan och åtrå på avstånd och om den flyktiga vänskapen mellan två olika väsen påminner om den klassiska finska folksången "Päivänsäde ja Menninkäinen". Tonen är i moll: skimrande sorglig, vemodig, poetisk och vacker.
