Hur levde en 1900-talsmänniska sitt liv i Finland?
Det är vårvinter, jag är 75 år gammal, och jag skriver till er mina sju barnbarn, för att berätta medan jag ännu minns hur en 1900-talsmänniska levde sitt liv i Finland.
I sju varma, öppenhjärtiga brev till sina barnbarn berättar Bengt Ahlfors om sitt liv. Med sin karakteristiska humor och subtila självironi skriver han ner allt det där som yngre generationer i regel inte kommer sig för att fråga innan det är för sent.
Ahlfors förklarar bland annat hur några kossor i Mariehamn fick en så viktig roll i släkthistorien, och hur hans föräldrar drabbades av en tragedi som ledde till att de bestämde sig för att skaffa ännu ett barn. Han beskriver sina tidigaste minnen från det trygga barndomshemmet på Norra kajen, barnträdgården vid Gengatan och skoltiden i Lärkan. Vardagen präglas av efterkrigstidens bistra realiteter, men också av engagemanget i Skolungdomsförbundet och av tidiga läs- och filmupplevelser. För att inte tala om flickor! Ahlfors berättar också om sitt äktenskap, om livet i en färggrann familj där språk och kulturer blandas, samt om resor till Västafrika och den omtumlande upplevelsen att få barnbarn.
Hur levde en 1900-talsmänniska sitt liv i Finland?
Det är vårvinter, jag är 75 år gammal, och jag skriver till er mina sju barnbarn, för att berätta medan jag ännu minns hur en 1900-talsmänniska levde sitt liv i Finland.
I sju varma, öppenhjärtiga brev till sina barnbarn berättar Bengt Ahlfors om sitt liv. Med sin karakteristiska humor och subtila självironi skriver han ner allt det där som yngre generationer i regel inte kommer sig för att fråga innan det är för sent.
Ahlfors förklarar bland annat hur några kossor i Mariehamn fick en så viktig roll i släkthistorien, och hur hans föräldrar drabbades av en tragedi som ledde till att de bestämde sig för att skaffa ännu ett barn. Han beskriver sina tidigaste minnen från det trygga barndomshemmet på Norra kajen, barnträdgården vid Gengatan och skoltiden i Lärkan. Vardagen präglas av efterkrigstidens bistra realiteter, men också av engagemanget i Skolungdomsförbundet och av tidiga läs- och filmupplevelser. För att inte tala om flickor! Ahlfors berättar också om sitt äktenskap, om livet i en färggrann familj där språk och kulturer blandas, samt om resor till Västafrika och den omtumlande upplevelsen att få barnbarn.
